Berätta om din vardag i Stockholm under spridningen av covid-19

Stockholm och dess invånare har under flera perioder i historien påverkats av farsoter som har förändrat människors vardag radikalt. Det nya coronaviruset som nu sprids i Stockholm kan vara en fråga om liv och död. Covid-19 får också konsekvenser för människors arbetsliv, ekonomi, samvaro, fritid, kultur och hälsa. 

Stadsmuseet i Stockholm och Stockholms Kvinnohistoriska samlar just nu in människors tankar om och erfarenheter av spridningen av covid-19 och dess effekter på samhället.

Bidra till att fler röster och perspektiv går till historien

Vi har fått in en stor mängd bidrag, men vill säkerställa att vi får berättelser från personer med olika bakgrunder och med stor geografisk spridning i Stockholm. Det är viktigt för oss att så många erfarenheter och perspektiv som möjligt syns i historieskrivningen och bevaras för framtida generationer och forskning.

Hur är det för dig som inte har en fast bostad, för dig som lever gömd efter att inte fått asyl, eller för dig som är otrygg i ditt hem? Hur har du det som jobbar i vården, eller du som har förlorat ditt jobb? Saknar du din mamma nu när ni inte kan ses – eller har du förlorat din mamma utan att kunna säga hej då? Alla erfarenheter är viktiga när vi skriver historien.

Kvinnors liv i en pandemi

Den nya situationen där många människor lever i karantän eller i stor utsatthet på arbetsplatser såsom i vården kan också väcka tankar kring kvinnors situation i pandemin. Rapporter berättar om kvinnors utsatthet både i yrkeslivet och i hemmet. Har du tänkt på kvinnors situation i Stockholm?

Hur ser din vardag och verklighet ut? Berätta för oss! Alla boende i Stockholm är välkomna att svara.

☞ Du hittar frågeformuläret och mer information här.

☞ You can also give your story in English here.

VAD: Samtidsdokumentation
VAR: Stadsmuseets webb
NÄR: Mars 2020 och så länge smittspridningen pågår
VILKA: Stockholms Kvinnohistoriska och Stadsmuseet i Stockholm

Ögonblicksbild taget 2020-03-18 från ett öde Stureplan där den vanligtvis så myllrande mötesplatsen Svampen är tom på folk. Foto: Mattias Ek, Stadsmuseet

Ögonblicksbild taget 2020-03-18 från ett öde Stureplan där den vanligtvis så myllrande mötesplatsen Svampen är tom på folk. Foto: Mattias Ek, Stadsmuseet

Bild på SARS-CoV-2 tagen med svepelektronmikroskop. Från Wikipedia.

Bild på SARS-CoV-2 tagen med svepelektronmikroskop. Från Wikipedia.

SKH_2020_Covid19_delningsbildcitatkvadrat5.png

Några av svaren som kommit in

 

“Jag är kvinna och bor ihop med en man. Jag upplever det som att han anser att det finns en generell överenskommelse att det ska has mer samlag för att båda är hemma. Det ger mig en olustig känsla.”

Kvinna, född 1989

“Jag tänker att kvinnor i alla tider är de som tagit ansvar för vårdandet. Detta blir väl enormt tydligt nu, det sker både offentligt och privat. Kvinnor står längst fram i kampen mot Corona, och även längst bak och stoppar om gamla släktingen, snyter barnen och agerar stötdämpare för frustrationen som ökar.”

Josefine, född 1986, Värmdö

“Jag är oroad för att kvinnor och barn far illa om de inte kan lämna hemmet. Vem ska de prata med?”'

Naemi, född 1978

“Möjligen att kvinnor är överrepresenterade i vårdyrken och således utsätts för smittorisk i högre grad. Annars tycks ju viruset diskriminera mest åt andra hållet.”

Man, född 1972, Södermalm

“I början följde jag minsta lilla uppdatering via appen Omni. Detta var dock inte hållbart då jag är en rätt orolig själ och jag blev väldigt stressad av att ha konstant uppdaterade dödssiffror t.ex.. Mina vänner sa åt mig att stänga av notiser och bara se en sammanfattning av läget varje dag vilket gjorde mig lugnare.”

Hanna, född 1994, Skärholmen

“Kvinnorna får ta än större bitar av ansvaret för barnen, för sina egna föräldrar, för att tänka smittbekämpning med städ. För frustrationen av ett samhälle som stängs ner. Ett samhälle i kris. Gemenskapen och förståelsen kvinnor emellan känns ännu tydligare. Vi behöver inte förklara allt. Varför man är trött. Man finns där för kollegan, syster, vännen, barnet.”

Anna

“Jag jobbar dubbelt nu. Min man sitter framför datorn hela dagarna men jag tar hand om barn städar tvättar och jobbar samtidigt för att kunna slappna av. Det blir mer tjafs hemma för att det inte är rättvist. Längtar tills jag kan komma tillbaka till jobbet.”

Sara, kvinna, född 1983, Solberga

Intressant tudelning där många män drabbas mer av sjukdom (även om jag ser exempel också på motsatsen) medan kvinnor kanske drabbas mer av andra konsekvenser, arbetslöshet, ekonomiska utsatthet, osäkra jobb mm.

Petra, född 1974, Vasastan