Kvinnans plats
Maria med orgeln - Gatumissionären på plattan
Vissa kvinnor har präglat Stockholms ljudbild lite mer än andra. På plattan satt hon med sin orgel, gatumissionären, frälsaren, det riktiga Stockholmsoriginalet – Maria Johansson. Du minns henne säkert som Maria med orgeln. Det här är hennes berättelse.
Maria Johansson, men du minns henne säkert som Maria med orgeln.
När Stockholms city var färdigbyggt på 1970-talet hade invånarna fått ett torg som egentligen var två. Det övre låg i marknivå och var omgärdat av biltrafik. Det undre låg tio meter längre ner och stod i förbindelse med både tunnelbanan och Stockholms central. Det var den nedre delen som kom att kallas Plattan.
Ett torg byggt av män åt kvinnor
Idén om en stad i flera nivåer och med särskilda gångstråk hade Stockholms stadsplanerare hämtat från Europa. Allt var planerat in i minsta detalj och i den processen hade kvinnor ingen talan. I stället byggde män åt kvinnor och var drivna av visioner. En av dom drivande bakom Stockholms city, stadsborgarrådet Yngve Larsson, såg framtiden för sig så här:
“Hon stämmer möte, hon handlar i butiker och kiosker, hon sitter på kaféer och restauranger som stadsplanerarna med stor gästfrihet ordnar överallt, hon slickar girigt sol under lunchtimmen och beundrar blommorna i Holger Bloms krukor på Sveavägens terrasser och framförallt på Sergeltorgets västra del, den stora piazzan som förbinder den gamla butiksgatan med det nya city.”
Hötorgscity och Sergels torg Modellfoto över Sergels torg, i bakgrunden syns David Helldén sittande och tre andra män stående. Foto: ArkDes.
Titta närmre på orgeln
-
![Orgeln i helbild. Ett stökigt potpurri av keyboard, högtalare, sladdar och olika metallkorgar.]()
Orgeln på Stockholms stadsmuseum i Frihamnen.
-
![Närbild på skylt vid en av korgarna "13 olika kassetter 24:- kr st"]()
-
![Närbild på handskriven skylt "Denna gatumission börjar 4-9-72 och slutar 2 2 2 2 2 2 2"]()
-
![Närbild på saker i en av korgarna, pärmar, pappe, ett par glasögon, en cerise leksaksflodhäst.]()
-
![Ett häfte med texten "Nardus och Spikar"]()
-
![En handskriven skylt med texten "Orkar du leva vågar du dö utan jesus??? Visst man kan hoppa utan fallskärm också."]()
-
![Närbild på högtalare och keyboard.]()
Maria Johansson, 1980. Foto: Towpilot/ Wikimedia Commons.
HON VARNADE OM KNARKETS UTBREDNING
När allt var klart kom verkligheten dundrande. Nya sociala och ekonomiska motsättningar kom i dagen och en helt ny sorts narkotika dök upp i gatubilden, heroinet. Malmskillnadsgatan blev nu ett så kallat prostitutionsstråk. Det var i det läget som Maria Johansson dök upp. Hon bodde i Hägersten söder om staden och började spela andliga sånger för de förbipasserande nere i Sergelarkaden i början av 1970-talet.
Gatumissionär och enmansorkester
Själv kallade hon sig gatumissionär och varnade för knarkets utbredning samtidigt som hon lockade med ett liv i Jesus, en daglig vana som hon skulle fortsätta med ända fram till sin död i november 2002. Efter hennes död donerades den enmansorkester som kommit att bli hennes kännemärke till Stockholms stadsmuseum. Enmansorkestern är byggd av Maria själv och sitter på en vagn som drivs med motor. Förutom orgel har den högtalare, förstärkare och en mikrofon och ett antal korgar för de musikkassetter och skrifter som hon sålde.
Maria gick sin egen väg
I dag är detta ”Stockholmsoriginal” ett bra exempel på att kvinnor inte alltid axlat dom roller som stadens herrar tänkt sig. Många har gått sin egen väg och själva valt vilka avtryck dom vill sätta i gatubilden.
Maria Johansson levde mellan åren 1918 och 2002. I över trettio år var hon mycket starkt förknippad med Plattan.
Marias ENMANSORKESTER
Maria Johanssons enmansorkester. Orkestern är ett egenhändigt konstruerat instrument för utomhusspelning. Grunden är en motordriven vagn med gummihjul och tre hyllplan på vilken två elpianon, förstärkare, mikrofon och högtalare har monterats.
Vagnen har även försetts med korgar för kassetter och skrifter till försäljning och plakat med missionerande budskap. Tillhör Stockholms stadsmuseums samlingar. Enmansorkestern skänktes till Stadsmuseet av Maria Johanssons man efter hennes bortgång 2002.
Material: trä, metall, gummi m.m
Mått: bredd 2130 mm, höjd 1830 mm, djup 550 mm
Marias elorgel. Foto: Stadsmuseet i Stockholm.
Om avsnittet
Den här berättelsen är framtagen av Stockholms Kvinnohistoriska i samarbete med Kulturhuset Stadsteatern.
I avsnittet hör du Frida Fernqvist berätta om Maria Johansson. Producerad av Soundtelling. Exekutiv producent: Tove Leffler.
Fler poddavsnitt
Kvinnans Plats är historiska berättelser där inbjudna historiker och forskare berättar om kvinnors vanliga och ovanliga livsöden – knutna till platser. Vi har ännu fler berättelser att upptäcka.