Kvinnans plats

Filmpionjären som tog Strindberg till vita duken

Hon var en av Sveriges första kvinnliga filmregissörer, en älskad varietéartist och teaterdirektris. Anna Hofman-Uddgren var en stor kulturpersonlighet i Stockholms nöjesliv under början av 1900-talet. När biograferna med sina filmer hotar att bli en konkurrent till teatrarna förstår hon tidigt att filmen är någonting att satsa på – och snart ska hon få chansen att själv regissera film.

Under åren 1911–1912 regisserar Anna Hofman-Uddgren sex filmer, varav en med originalmanus av Elin Wägner och två baserade på August Strindbergs pjäser Fröken Julie och Fadren. “Var så god att kinematografera så mycket ni vill av min dramatik”, ska Strindberg ha skrivit i ett telegram till paret Hofman-Uddgren. Anna Hofman-Uddgren var en spännande personlighet som nyfiket och energiskt tog sig an filmkonsten under perioden strax före den svenska filmens guldålder. Men kort efter den sjätte filmen väljer hon att lägga regissörshatten på hyllan.

Starten på Anna Hofman-Uddgrens karriär

“17 år gammal på hösten sade min mor till mig, kan du tiga ska du få följa med mig till någon som kanske vill göra något för dig. ”

— Inledningen på Anna Hofman-Uddgrens memoarutkast

Denna någon ska senare visa sig vara Kung Oscar II, som sades vara Anna Hofman-Uddgrens pappa – något som med tiden blev en offentlig hemlighet. Anna växte upp i Stockholm och uppfostrades av sin mamma och mormor. Vid 17 års ålder tog hennes mamma med henne till slottet där hon fick sin önskan uppfylld – att åka till Paris och lära sig franska. Och mot Paris det bar. 

Flyttar till Paris och börjar uppträda

Ankomsten till Paris var ett livsomvälvande moment för Anna Hofman-Uddgren, då hon här kunde umgås och röra sig fritt utan några av de restriktioner hon var van vid i Stockholm. Här lärde hon sig också att sjunga och uppträda för publik, och började att försörja sig som s.k. chansonettsångerska – en vissångerska. 

Bygger upp sin karriär genom varietén i Sverige

År 1891, efter några år i Paris, reste Anna hem till Sverige för att föda sin första dotter. Hon började att uppträda på varieté, som vid denna tid var ett populärt nöje i Sverige för borgarklassens unga män. På varietén blandades sång med dans, magi och akrobatik. Anna började att bygga upp sin karriär och bytte ut namnet Hammarström till Hofman. 

Tar över ledningen av Cirkus i Stockholm

Några år senare, år 1896, försörjer Anna ensam sina två döttrar. Hon började vid denna tid att arrangera egna varietéföreställningar i Stockholm och tog så småningom över driften av Kristallsalongen på Djurgården. Här regisserade och uppträdde Hofman-Uddgren i de olika föreställningarna – samtidigt som hon anställde andra skådespelare. Så småningom tog hon även, tillsammans med det som kom att bli hennes make Gustaf Uddgren, över ledningen av Cirkus i Stockholm.

“Fru Uddgren nedlägger mycket möda på sina biografdramer. Hon far omkring till alla håll och kanter av staden och förevigar många genuina Stockholmsplatser och situationer.”

— Dagens Nyheter om Anna Hofman-Uddgren i en artikel publicerad juli 1911

Gör Entré i filmens värld

1896 var året då filmen gjorde sitt intåg i Sverige. Filmen spreds runt om i  landet med hjälp av filmförevisare, som åkte från stad till stad för att visa film samtidigt som de lärde upp fotografer i den nya tekniken. I Stockholm och andra större städer började fasta biografer att växa fram. Biograferna blev en konkurrent till varietéerna – dom tog ofta in levande artister som uppträdde mellan de olika filminslagen. 

Uppträder som biografartist och skapar biofilm

Anna Hofman-Uddgren tog jobb som en av dessa biografartister, där hon uppträdde på Nils Petter Nilssons ("Häst-Nisses") biografer. Häst-Nisse och Anna påbörjar ett samarbete, där dom satte igång att spela in filmen Stockholmsfrestelser. Alla scener spelades in utomhus då man inte hade något ljus, filmteamet fick istället leta upp platser med mycket naturligt ljus. Filmen fick premiär år 1911 på en av Häst-Nisses finaste biografer – Orientaliska teatern på Drottninggatan.

Anna Hofman-Uddgren. Foto: Wikimedia Commons.

“Det är svårt att fantisera om vad för filmer hon skulle ha gjort och hur det skulle ha gått, men man skulle kunna säga så här att hennes karriärväg – om man ser det som en slingrig bana så kan man säga att hon tog sig fram där det var möjligt. På det sättet speglar ju hennes karriär tiden.”

— Marika V. Lagercrantz, teatervetare

HON TAR STRINDBERG UPP PÅ VITA DUKEN

Anna Hofman-Uddgrens make Gustaf frågade i september sin vän August Strindberg hur han skulle ställa sig till en filmatisering av något av hans verk. Dagen därpå kom sedan ett telegram tillbaka – "Varsågod att kinematografera så mycket ni vill av min dramatik" – signerat August Strindberg. Anna Hofman-Uddgren fick rättigheten till Strindbergs alla pjäser.

Fadren och Fröken Julie började efter telegrammet att filmatiseras, och Fröken Julie fick premiär i januari 1912. Det blev ingen stor succé – Strindberg-filmerna blir de sista Anna Hofman-Uddgren regisserar. 

Vill du veta mer?

Böcker & Artiklar:

Anna Hofman-Uddgren på Nordic Women in Film.

FILM & videoklipp:

Fadren, Filmarkivet.se

Värmlänningarna, Filmarkivet.se

Skilda tiders danser, Filmarkivet.se

PODDAR:

Kulturnytt Special om Anna Hofman-Uddgren.

Om avsnittet

I avsnittet intervjuar radiojournalisten Emma Ikekwe teaterforskaren Marika V. Lagercrantz som ägnat tio år till att nysta i Anna Hofman-Uddgrens liv.

Den här berättelsen är framtagen i samarbete med Svenska Filminstitutet, Nordic Women in Film och Filmarkivet.se. Producerad av Soundtelling.

Leende person i färgglad skorta med hörlurar på sig och en iphone i handen

Fler poddavsnitt

Kvinnans Plats är historiska berättelser där inbjudna historiker och forskare berättar om kvinnors vanliga och ovanliga livsöden – knutna till platser. Vi har ännu fler berättelser att upptäcka.

Föregående
Föregående

Romanen som brändes upp — så fel var en kvinnas sexualitet 1911

Nästa
Nästa

Svarvade spiror och ideal på skönhetstävling, 1926