Lina Thomsgård säger tack — och hejdå!

Lina Thomsgård. Foto: Sandra Åhman/Stockholms Kvinnohistoriska

Den 1 juni säger Kvinnohistoriska adjö till Lina Thomsgård i rollen som chef, och välkomnar henne i stället in i vårt Advisory Board!

Du gjorde det allra första penndraget på ritningen till vårt byggnadslösa museum och har varit chef sedan 2018. Varför väljer du att sluta nu?

Det är snart fem år sedan vi började arbetet med idén som med så mångas hjälp och inblandning, samt stort stöd från staden, skulle bli Stockholms Kvinnohistoriska. Mitt mål var att idén inte bara skulle bli verklighet, utan dessutom etablerad och stabil, för att någon annan sen skulle kunna ta över och driva vidare. Där är vi nu. Idag har museet en magnifik medlemsskara, en styrelse i toppform och ett fantastiskt kompetent team ombord.

Med stöd från staden, regionen, Kulturbryggan, Riksantikvarieämbetet, EU och många fler har Kvinnohistoriska sjösatt internationella projekt och samarbeten, flera utställningar, två utgivna böcker, samtidsdokumentationer, arkivutgrävningar, insamlingar och hundratals publika arrangemang av vitt skilda slag – och teamet har tagit fram en solid och strålande planering för kommande år. Man kan därmed lugnt säga att etableringsfasen är över vilket innebär att det är dags för mig att, med stolthet och tacksamhet, lämna bygget – men inte helt. Jag är väldigt ärad över att nu få ingå i museets Advisory Board och hoppas på så vis kunna fortsätta bidra.

Många är förstås nyfikna på vad du ska göra nu. Hur ser framtiden ut?

Det finns planer men först tänker jag ta det historiskt lugnt med mina småbarn ett tag till och njuta av att följa museets framtida resa under ledning av min efterträdare Anna Tascha Larsson som redan rattat skutan utmärkt under min föräldraledighet.

Vad har varit roligast under dom här åren?

Att arbeta kollektivt. Med mästerliga medarbetare och medlemmar har vi byggt en helt ny organisation från grunden på mycket kort tid. Det har bokstavligen inneburit att skruva ihop möbler, köpa kokplatta och slå på elen samtidigt som vi utvecklat strukturen för museet och planerat hur vi ska välkomna publik över hela staden. Vi har utforskat och utvecklat, rådfrågat, testat och dragit lärdomar för att skapa något banbrytande och långsiktigt i armkrok med andra museet och forskare. Naturligtvis har det varit ett sanslöst tempo men det finns få saker som slår en sån resa och kraften som frigörs i det samarbete som krävs av innovation, där alla bidrar med varje muskel.

Medlemsträff med föreningen Stockholms Kvinnohistoriska 2019. Foto: Sandra Åhman/Stockholms Kvinnohistoriska

Dom fina minnena är så många! Invigningsmånaden (när vi skakade hand med tusentals besökare – historiskt av flera skäl!), och premiären av utställningen Kvarterets Kvinnor tillsammans med Kulturhuset Stadsteatern. Naturligtvis när vi i armkrok med Bokmässan samlade Jamaica Kincaid, Siri Hustvedt, Han Kang och flera andra av världens främsta författare till The Historical Dinner Party som sedan ledde till fler kvinnohistoriska middagar - från Visby till Nairobi. Vi har fortfarande kvar bordsduken med Kincaids anteckningar på. Böckerna Kvinnosaker av Karin Carlsson och Arkivism är mig också väldigt kära. Corona-åren där vi fick förverkliga vår egen plattform för samtidsdokumentationer och jag fick träna på att vara chef på distans. När museet tilldelades Stockholmspriset, ett sånt fint erkännande efter vårt första år. Och alla möten med publiken! Tur att vi arkiverat allt för framtidens historieskrivning så jag slipper ha allt i huvudet.

Lina Thomsgård med historikern Per Faxneld 2019. Foto: Anna Drvnik

Det är ju många som bidragit till att förverkliga och driva föreningen Stockholms Kvinnohistoriska. Är det någon du vill tacka speciellt!?

Jag vill tacka medarbetarna på Stockholms Kvinnohistoriska som visat så mycket professionalism, mod och kreativitet under dom här åren, det har varit en ära – och fruktansvärt roligt – att få arbeta med er. En person som förtjänar ett speciellt tack är Ann-Mari Engel som drev det politiska förslag som ledde till att det fanns pengar att söka hos staden för ett kvinnohistoriskt museum, och Stockholms stad naturligtvis. Jag vill tacka styrelsen och Gunilla Thorgren som med fast hand – ibland i form av knuten näve – och glimt i ögat lett deras arbete. Självklart alla forskare vars kunskapsområden vi fått ta del av, och medlemsorganisationerna som delat med sig av sin expertis och tid, som visat engagemang och handlingskraft i våra många samarbeten. Men mest vill jag tacka våra besökare och alla som engagerar sig i Kvinnohistoriska Sällskapet. Det har varit en ynnest att träffa er och lyssna på era idéer, förslag, historier och tankar dom här åren. Ert engagemang ska fortsätta bygga detta banbrytande museum för att säkerställa att kvinnors historia tar plats överallt.

Vi på Stockholms Kvinnohistoriska tackar Lina för dom här åren och hennes outtröttliga engagemang för kvinnors historia. Vi är tacksamma för den unika kompetens, kreativitet och övertygelse som krävts för att sjösätta och driva ett så här banbrytande museum.

(Ganska) ny museichef på Stockholms Kvinnohistoriska blir Anna Tascha Larsson som varit vikarierande chef sedan Lina gick på föräldraledighet 1 juni 2021. Anna har tidigare varit ansvarig för museets kommunikation och digitala verksamhet sedan hösten 2018.

Föregående
Föregående

Här uppmärksammar vi barnmorskan i veckan – från filmvisning till stadsvandring

Nästa
Nästa

Internationella kvinnodagen 2022 — påverka historieskrivningen med oss!